Dom skjuter en man på stan idag. Han tar det i axeln, och han skakar av. Vår stad har feber en dåre är lös. På toppen av ett berg med en eld i mitt bröst. Nä!!! Jag är inte rädd för dig. Med en femma på fickan och tusen i sjön. Dalaplan sjunger om en ond, ond dröm. På glödande kol och krossat glas. Upp och ner, det här är vår stad. Nä!!! Jag är inte rädd för dig. Du tror jag pallar lite till, jag sa, du tror jag pallar lite till. Första. Smäll i spinn. Andra. Fattar ingenting. Tredje smäll. Var det väl? Jag står här själv, helt själv. Men du har nog fel, jag är för klen, jag sa, du har nog fel, jag är för klen. Första. Smäll i spinn. Andra. Fattar ingenting. Tredje smäll. Var det väl? Jag står här själv, helt själv, å säger till er… Hej, hej, jag vänder dig. Jag vänder dig upp och ner och sjunger. Vår stad är död, så död det går. Jag pratar med mig själv, det är allt jag får. Det suger i magen, det är en fjäder i storm, och jag står här naken och vänder mig om. Husen ringar in mig och du blåser bort. Det är bojan runt foten, bojan för oss. Kanalen jäser och du blåser bort. Det är ruttet här för såna som oss. Vårt Dalaplan, vårt Dalaplan. Det är ruttet här för såna som oss.
